Har haft oturen att varit sjuk i 2 dagar. Det gav mig tillfälle att ta bort plasten på Jericho och slita mig från NHL09 spelandet, inte så många som vill spela NHL kring 09.00 en vardag.Började med Jericho spelande på morgonen och ett par timmar in på dagen. Fick lite flashbacks till när man var liten och var hemma sjuk. Man låg i täcket på soffan och spelade TV-spel.
Nu för tiden när man är sjuk så vill man helst sova. Men när vi har en liten bebis så kan det bli att man kommer upp ur sängen rätt tidigt.
Jag hade ju förhoppning om att jag skulle känna nått som den samlade journalistkåren inte kände när de satte sina betyg. Men Jericho känns lika unikt som ett arbetspass på Volvo. Det är inte dåligt men man skrapar sitt huvud och funderar varför man inte har fått till musiken, monstren eller karaktärerna. Jag hade förväntat mig att gameplayet skulle vara som vilket medelmåttigt FPS som helst men att man skulle lyckats skapa en mera innovativ uppsättning med monster och byggt mera på panik, skrämsel och blod. Mannen bakom spelet har ju trots allt skapat Pinnhead.
Internet säger att just bossarna ska vara lite coolare och bättre gjorda. Den första som jag sett var helt okej gjort till utseendet men de fick man bara se när hon var besegrad så det gav inte så mycket under själva spelandet.
Man utgör en del i gruppen "Jericho" som är specialstyrka som fokuserat kring de ockulta. Du kan växla mellan vilken av karaktärerna du vill vara. I en vanlig strid så springer du runt och healar dina vänner 50% av tiden eftersom AI vägrar ta skydd och springer rakt ut som kanonmat och 50% av tiden dödar du exakt alla fiender medan AI står och försöker vara hjälpsam. Så du gör det mesta av jobbet och spelet har hittils haft en lagom svårighets grad som gör att man får svettas lite.
Du spelar stötvis av banorna, precis om i Gears of War. Dvs du tar dig frammåt möter en 10-15 fiender och står still bakom de skydd som finns tills dessa är dödade. Sedan traskar du 2 minuter till och det kommer 10-15 nya fiender.
Vad har vart bra hittils då? Jag tycker att det grafisk ser okej ut, tycker att vapnen i spelen som de olika karaktärerna har ger en bra mix. Historien som berättas känns okej även om det inte är nått mästerverk och det kan vara lite svårt att få grepp om exakt vad som händer mellan varven. Vart är jag nu? Varför är jag här? Om det nu är så att vi befinner oss i en av de absolut tidigaste städerna varför känns det som en militär bunker? Varför brinner det däckhögar lite här och där?
Bäst hittils som jag kände gav lite pluspoäng var de som var spetsade på spjut i marken från rumpan och upp genom munnen. Det var lite sick, lite otippad. Sedan hoppas jag att det blir mera sadistiska grejer och sjuka saker ju längre in i spelet jag kommer. Spelet måste ju ha 18 års gräns av en anledning
0 Response to "8 timmar med Jericho"