1972...damn.

Andra halvan av Jericho bjöd upp till oväntat underhållning. Med snyggare och roligare miljöer och nya monster och några referenser till Hellraiser så avslutade det starkt. Sättet som fienderna dyker upp och tempot i striderna förändrades också till att kännas lite mera välplanerade och mera slumpmässiga än den första halvan där man verkligen visst när det skulle komma monster.
Blodet tilltog och vissa banor som var väldigt snyggt designade var målade nästan från tak till golv i blod. Tanken med den värld man befinner sig ska ju vara lite "hell" influerat och hur världen skulle kunna se ut som "the firstborn" tog över den
I en bana där jag gick omkring och försökte suga in atmosfären såg jag en lampa som hängde ner från taket. Drog iväg ett par skott på den och tänkte att i ett bra spel så skulle lampan nu svaja och skuggorna på väggarna likaså......det gjorde den..blev riktigt förvånad över denna lilla detalj och kände direkt att de borde använt sig ännu mera av den lite skumma stämning som de svajande skuggorna gav.
Spelet har ju den teknik som krävs för att göra det så mycket bättre än vad resultatet ändå blev.


När de lägger in en del fiender som även rör sig lite långsammare som gör att man får större användning för snipervapnet gör även det att snittbetyget höjs för som alla vet så Sniper= Kul.

Den sista av de 3 annonserade paketen till Xbox versionen av Fallout 3 verkar bli den bästa. De 2 som redan släppts har fått blandad kritik och kändes lite för simpla och inte riktigt genomarbetade. Operation Ancorage, som utspelade sig stora delar i en simulator, kändes som en vanlig shooter medans The Pit kändes mera som det Fallout 3 som vi lärt känna genom orginalet men lite tunnare och man lämnar den men känslan att det var för kort och man vill ha mer.
Gamespot har gjort en intressant Q&A för den sista expansionen som verkar kunna vara betydligt mera genomarbetad och de 2 tidigare. En viktigt feature är att spelaren äntligen får en fortsättning på spelet efter att man klarat det. En av de saker som Bethesda kände blev fel i Fallout 3 är att det inte går fortsätta utforska världen när man väl klarat huvudstoryn.

Al Nanes: Broken Steel is different than our other downloadable content offerings in that the main quest of Fallout 3 will have to be completed before the new story unfolds. However, since Broken Steel also raises the level cap, players who were previously stopped at level 20 will be able to start accumulating experience points right away and reap the benefits of attaining new levels.

Läs hela artikeln

Metal Gear 2: Solid Snake (MSX)

Metal Gear
Många tror, som jag rätt länge själv trodde, att Hideo Kojimas storslagna serie började på NES men så är inte fallet utan serien startade på en hemdator vid namn MSX. Så intresserad av var Metal Gear serien startade, lite lätt bakis sittande i en soffa bredvid Mr. B., begav jag mig ut på nätet för att ladda ned en MSX-emulator och Metal Gear 2 - Solid Snake (den engelska översättningen är att föredra). Och kom då på hur lite jag egentligen visste om MSX. Så jag kände mig tvingad att ta reda på lite fakta och har här skrivit ned en kort sammanfattning.

MSX
MSX utvecklades under ledning av Microsoft på åttio-talet i ett försök att standardisera hemdatorn. Det var Kazuhiko Nishi VD:n för Microsoft Japan som kom på iden att man borde göra en dator-standard ungefär som VHS blivit för video. Det var inte så många datorer som såldes på våra breddgrader och inte ens USA för den delen. Men den sålde ändå rätt bra, typ 5 miljoner ex. världen över.

MSX var ett tag den ledande plattformen för japanska tv-spels studios och således såg en del kända spelserier dagens ljus på det här formatet för första gången. Då bland annat Metal Gear, Bomberman och Parodius. Andra spelserier som nådde formatet var också Final Fantasy, Dragon Quest, Castlevania och Contra.

Bomber Man (MSX)

Parodius (MSX)

Det kom ett flertal modeller och uppgraderingar till MSX:en och man kunde köpa mängder med tillbehör typ skrivare, bandare m.m. och sånt. Här kommer en kort sammanfattning av modeller:

---

MSX 1 (8-bit)

CPU:n var en Zilog Z80A på hissnande 3,579 Mhz och den klarade en upplösning upp till 256x192 pixlar. Den var utrustad med 16kb RAM och operativsystemet var Microsoft eXtended BASIC.

---

MSX 2 (8-bit)

Med samma processor som ettan men den klarade den höga upplösningen 512x212 och den var också utrustad med betydligt mera minne, hela 64-128kb.

---

MSX 2+ (8-bit)

Här hade man utökat minnes platserna så man kunde få plats med upp till 48mb RAM.

---

MSX Turbo R (16-bit)

Den slutgiltiga MSX:en med dubbla processorer. Både den gamla 8-bitarn och en ny 16-bits på 14.38 Mhz. Ljudkretsarna var starkt förbättrade och operativsystemet uppgraderat. Det känns som den skulle kunna ha tävlat med Amiga 500 eller så. Tråkigt nog har jag inte kunnat hitta så många spel utvecklade enbart för den här maskinen.

---

Efter MSX 2 slutade microsoft att stödja MSX, därför nådde inte många maskiner efter den utanför japans gränser. Microsoft stödde ju IBM och man skulle kanske kunna spekulera i att det skulle ha något med saken att göra. Hursom helst verkar många bra spel ha kommit ut till maskinen och det har ryktats om att MSX spelen ska komma på Virtual Console i Europa någon gång. I Japan finns redan MSX med på virtual console.

Återkommer med en recension av Metal Gear 2 till MSX:en. AVGN har nyligen gjort en recension av Metal Gear 1 till NES:en och där hintas det om att MSX versionen skulle vara bättre så jag kanske spelar den också senare.

Länk till AVGN recensionen av Metal Gear (NES) finns här.

Har haft oturen att varit sjuk i 2 dagar. Det gav mig tillfälle att ta bort plasten på Jericho och slita mig från NHL09 spelandet, inte så många som vill spela NHL kring 09.00 en vardag.
Började med Jericho spelande på morgonen och ett par timmar in på dagen. Fick lite flashbacks till när man var liten och var hemma sjuk. Man låg i täcket på soffan och spelade TV-spel.
Nu för tiden när man är sjuk så vill man helst sova. Men när vi har en liten bebis så kan det bli att man kommer upp ur sängen rätt tidigt.
Jag hade ju förhoppning om att jag skulle känna nått som den samlade journalistkåren inte kände när de satte sina betyg. Men Jericho känns lika unikt som ett arbetspass på Volvo. Det är inte dåligt men man skrapar sitt huvud och funderar varför man inte har fått till musiken, monstren eller karaktärerna. Jag hade förväntat mig att gameplayet skulle vara som vilket medelmåttigt FPS som helst men att man skulle lyckats skapa en mera innovativ uppsättning med monster och byggt mera på panik, skrämsel och blod. Mannen bakom spelet har ju trots allt skapat Pinnhead.
Internet säger att just bossarna ska vara lite coolare och bättre gjorda. Den första som jag sett var helt okej gjort till utseendet men de fick man bara se när hon var besegrad så det gav inte så mycket under själva spelandet.

Man utgör en del i gruppen "Jericho" som är specialstyrka som fokuserat kring de ockulta. Du kan växla mellan vilken av karaktärerna du vill vara. I en vanlig strid så springer du runt och healar dina vänner 50% av tiden eftersom AI vägrar ta skydd och springer rakt ut som kanonmat och 50% av tiden dödar du exakt alla fiender medan AI står och försöker vara hjälpsam. Så du gör det mesta av jobbet och spelet har hittils haft en lagom svårighets grad som gör att man får svettas lite.
Du spelar stötvis av banorna, precis om i Gears of War. Dvs du tar dig frammåt möter en 10-15 fiender och står still bakom de skydd som finns tills dessa är dödade. Sedan traskar du 2 minuter till och det kommer 10-15 nya fiender.
Vad har vart bra hittils då? Jag tycker att det grafisk ser okej ut, tycker att vapnen i spelen som de olika karaktärerna har ger en bra mix. Historien som berättas känns okej även om det inte är nått mästerverk och det kan vara lite svårt att få grepp om exakt vad som händer mellan varven. Vart är jag nu? Varför är jag här? Om det nu är så att vi befinner oss i en av de absolut tidigaste städerna varför känns det som en militär bunker? Varför brinner det däckhögar lite här och där?

Bäst hittils som jag kände gav lite pluspoäng var de som var spetsade på spjut i marken från rumpan och upp genom munnen. Det var lite sick, lite otippad. Sedan hoppas jag att det blir mera sadistiska grejer och sjuka saker ju längre in i spelet jag kommer. Spelet måste ju ha 18 års gräns av en anledning

Äntligen!! En konsoll av och för tjejer. Och vissa påstår att tv-spels marknaden är anpassad efter män.

Efter jul har det släppts väldigt lite spel till virtual console. Så jag har inte brytt mig så mycket om att kolla efter vad det kommit för spel efter ett tag. Men nu här om dagen var jag in och checkade och tydligen har det börjat ramla in en del spel igen.

Speciellt värda tänker jag direkt på förhand att Majoras Mask och Super Punchout!!! är. Dom andra spelen vet jag inte speciellt mycket om, men det ser väl hyfsat lovande ut. Men jag väntar fortfarande på Dracula X.

Listan ser ut som följande, från januari i år:

9 januari Donkey Kong™ 3 (NES)
Donkey Kongs sista spel till NES

9 januari Enduro Racer™ (SEGA Master System)
Racing spel som skulle kunna vara hyfsat.

23 januari Mario Golf™ (N64)
Gillar man golfspel så är det säkert en höjdare. Det fick ju väldigt bra kritik på den tiden.

23 januari Wonder Boy in Monster Land™ (SEGA Master System)
Klassiskt, men kanske inte riktigt lika bra idag.

6 februari Sonic Chaos™ (SEGA Master System)
Inte Sonics bästa men kanske värt om är sugen på lite 8 bitars plattform

6 februari Clay Fighter™ (SEGA Mega Drive)
Var väl som rätt hypat när det kom men står sig knappast idag. Animationerna på gubbarna lär nog ändå hålla rätt bra.

20 februari Winter Games (C64)
Frambringar minnen från förr. Osar nostalgi.

20 februari Wolf of the Battlefield: MERCS (SEGA Mega Drive)
Tja, hade jag för mycket pengar över skulle jag kanske köpa den här action-shootern.

6 mars Clu Clu Land (NES)
Ser ut som Pac-Man tycker jag, det här är nog inget för mig. Det lär säkert inte vara lika bra som orginalet, det har ju åtminstone ett nostalgi värde.

6 mars Wonder Boy III: Monster Lair (SEGA Mega Drive)
Hyfsad plattform till Mega Driven.

20 mars Super Punch-Out!! (SNES)
Det här skulle jag vilja spela igen. Inte lika skojfriskt som NES spelet men säkert bra än idag.

25 mars STARFORCE (Arkad)
Oldoldschool skjutare.

25 mars Mappy (Arkad)
Ser ut som Donkey Kong typ, inget jag skulle lägga slantarna på i första hand iaf. Men säkert inte värdelöst.

25 mars The Tower of Druaga (Arkad)
Tja, tycka vad man vill om dom här asgamla arkaden men dom har ju en viss charm så hade jag bara tid och pengar. Det här ett labyrintspel.

25 mars Gaplus (Arkad)
Tydligen en uppföljare till Galaga. Skulle kunna vara nåt

3 april The Legend of Zelda: Majora’s Mask
Äntligen! Jag tillhör en av dom som, trots att man måste köra om samma dag om och om, tycker att det här spelet är typ lika bra som Ocarina. Jag gillar flummigheten och dessutom har ju grafiken fått ett uppsving i uppföljaren.


Följ min blogg med bloglovin

The Clan är en ny webbserie som är en rak rippoff på The Guild (xbox360 marketplace, www.watchtheguild.com ). Även om man kan gnälla på sättet de håller kontrollen och andra detaljer var det sevärt och det är lätt att känna igen sig. Ett gäng 30 åringar som gillar att spela Tv-spel. Thats us.!

Intressant intervju med NHL09 "gameplay director" Jason Rupert går att läsa på game-and-player.com.
Tycker alltid det är roligt läsa hur utvecklarnas egna kommentarer till vad spelarna tycker om ett spel och hur de själva tänker kring förändringar.
Oftast så får man inte höra så mycket kring arbetet kring en patch eller höra någon erkänna att saker inte blev riktigt som man hoppats på, att man borde tänkt på detta etc.
På officiella forum är det oftast huvudet i sanden från utvecklarna och de kritiserar sällan sina egna verk utan säger mera att tanken är så här och att spelaren bör anpassa sig efter det.

"I think the biggest success was probably EASHL (EA Sports Hockey League). We thought it was going to be popular, but I think it turned out to be even more successful than any of us imagined"

Jag tänkte försöka komma med Virtual Console uppdateringar nån gång lite nu och då. Jag börjar med en lista över spel som jag tycker man borde ha i samlingen.

Så här kommer min... Top 10 Virtual Console spel att äga (den självklara listan, jag ska sätta ihop en Top 10 spel du inte visste också):

---

10. Donkey Kong Country
När man första gången slog på SNES'en med Donkey Kong i tänkte man "Herre gud det är så här framtiden ser ut". Grafiken i spelet slog en hel spelvärld med häpnad.

Rare hade satsat, på den tiden, löjligt feta summor pengar för att ta fram förrenderade sprites och bakgrunder. Och inte nog med det, man hade på något sätt tagit sig förbi det maximala antalet färger som SNES'en kunde frambringa.

Men spelet levde inte bara på grafiken, utan är faktiskt välgjort och spelbart även idag. Om än grafiken inte lever upp till dåtidens hype.

---

9. Y's Book I & II
Ett RPG som satte standard för sin tid. Det kom till TurboGrfx/PC-engine CD och var stort.

Man ser spelaren uppifrån som man gör i Zelda och utforskar grottor, spöar monster o.s.v. Spelet är fortfarande rätt så bra men har inte åldrats riktigt värdigt. Jag tycker dock att det förtjänar en plats på listan.

---

8. Secret of Mana
Kanske inte det bästa av Mana spelen, men fortfarande riktigt bra. Speciellt om man är två eller flera... japp du hörde rätt. Det är ett rollspel för flera spelare. Jag kan inte förstå att man inte försöker slänga in åtminstone nån typ av co-op på alla rpg. Det är ju skitskoj att kunna spela spelet med sin flickvän eller sina polare.

Grafiken ser hyfsat bra ut och storyn är väl okej. Men hör och häpna striderna sker i realtid och utan random encounters (det var nytt för den tiden men vissa har verkar inte ha förstått det än).

---

7. Castlevania 3 - Draculas Curse
Spelade inte det här spelet när det begav sig, men har tankat det när det kom ut på VC.

Måste vara det överlägset bästa Castlevania spelet till NES. Grafiken är top of the line och kontrollen sitter som den ska.

Det blir inte sämre av flera spelbara karaktärer som man kan hitta under spelets gång. Grant, en pirat som kan ändra riktning i hoppen och klättra längs väggar och tak. Sypha som är en svag brud med förmågan att kasta besvärjelser. Och så utgör allas vår favorit Alucard en spelbar karaktär också, fast han är inte så bra här.

---

6. Super Mario RPG - Legend of the seven stars
Super Mario och RPG måste bli bra, eller? Jodå Mario RPG är grymt bra.

Grafiken är hyfsad och storyn bra. Det är förstås, som man kan tro, ett rpg-light och inget Final Fantasy direkt. Men det har enorm charm och humor.

Spelet kom aldrig ut i sverige, fråga mig inte varför. Men nu är det bara att tanka på VC.

---

5. Mega Man 2
Perfektion i 8-bitar skulle man kunna säga. Det är så här plattform ska se ut.

Lagom svårighetsgrad (läs 8 bitars mässigt sett), vackra bakgrunder och sprites och 8 bits plink-plonk att dö för.

---

4. The Legend of Zelda - A Link to the past
Ett av dom bästa SNES-spelen nånsin. Jag minns fortfarande känslan av öppningssekvensen i spelet när jag spelade det för första gången. Och bara tanken av det får mitt hjärta att slå snabbare. Regnet som smattrade mot den lilla stugan...

Så här bra var nintendo. En gång i tiden gjorde dom spel som fick världen runt omkring att stanna. Jag var Link, Link var mig. Nintendo, varför?!? Casual gamers, pengar, girighet...

---

3. Super Metroid
Fuck Lara Croft, Samus Aran är den riktiga tv-spels hjältinnan.

Super Metroid har åldrats med stil. Det finns inte många plattforms spel som håller den här klassen än idag.

Spelet till SNES är det bästa i Metroid serien, även om jag tycker att 3D-spelen är riktigt bra också. Ingen spelsamling är komplett utan Super Metroid.

---

2. The Legend of Zelda - Ocarina of time / Majoras Mask
Man kan kanske inte säga att några N64 spel åldras med värdighet. I alla fall inte grafiskt. Men magin i Zelda spelen till N64'an är oslagbar. Att rida fram över Hyrule Field i soluppgången är så vackert att jag vill gråta. Och musikslingorna som etsat sig in mitt huvud kan jag fortfarande komma på mig med att gå och nynna än idag.

Jag vet att många skulle sätta A Link to the past över Ocarina / Majoras men dom har fel. Det här är de näst bästa spelet som finns på VC.

---

1. Super Mario World
Ja, det finns väl inte så mycket att säga. Det här spelet listar många som det bästa spelet som någonsin gjorts och jag är böjd att hålla med.

Det är ett spel som man plocka upp och spela när som helst och man blir aldrig less. Nintendos magi var fullkomlig. 16 bitar blir inte bättre.

Super Mario Brothers till NES har länge varit det bäst säljande spelet nånsin men är numera slaget av Wii Sports (som ju är minst lika bra eller bättre?). Super Mario World hamnar kanske på 8:e plats eller nåt.

Om man bara får äga ett spel så är valet självklart.

---

Kom gärna med kommentarer.

Det är lätt förstå varför man fastnar för NHL09 när man kollar in dynamiken i spelet och vad man kan få sin spelare att göra. Enjoy.

Hank Thompson - A 6-pack to go



Black Flag - Six Pack



George thorogood-one borboun one scotch one beer



The Pogues & the Dubliners - In Heaven There is no Beer

Tha Alkaholiks - Only when im drunk



Motörhead - Beer Drinkers and Hell Raisers (ZZ Top cover)



Lego Beersong

Nu är det dags för tv-spel vs. heavy metal. Dom grupper och exempel jag lagt upp här är inte musik inspirerad av eller om tv-spel utan snarare covers och tolkningar.

Jag börjar med the Minibosses. Det är ett band från Phoenix som spelar gamla NES låtar. Här finns en svensk intervju med bandet.

Minibosses - Mega Man 2 medley



Minibosses - Castlevania III - Dracula's Curse





Nästa man till rakning är islandrocks. Har bara hittat honom som en användare på youtube. Så jag har inte så mycket info. men han verkar vara svensk.

Islandrocks - Nintendo Metal Medley 1



Islandrocks - Nintendo Metal Medley 2




The NESkimos består av Dr. Wily på gitarr, Trevor Belmont på bas, Mario på trummor och Johntendo på gura.

NESkimos - Bionic Commando part 1



NESkimos (GH3 Custom) - Kirby Grand March Gourmetique




Och slutligen MegaDriver, som är ett Brasilianskt metal-tvspels-cover-band. Påstår själva att dom uppfann genren "Game Metal".

MegaDriver - Hedgehog Metal (spana in guran)



MegaDriver - Dracula's Castle (SOTN)




Det finns en hel del fler artister ute på nätet som ägnar sig åt den här typen av Metal-covers på tvspels musik. Men jag tycker att det räcker med exempel den här gången.



Om du missade att jag lagt länkarna till bandens hemsidor i bandnamnen så lägger jag upp dom här också:

Minibosses - http://minibosses.com/

Neskimos - http://www.neskimos.com/

MegaDriver - http://www.megadriver.com.br/site.cgi

islandrocks - http://www.youtube.com/user/islandrocks

Nästa gång ska jag försöka leta upp några pop-dängor.

Jag är numera så beroende av spelformen Online Team Play till NHL09 att jag finner allt annat i spelväg ointressant. Jericho får vänta. Men jag har hunnit med Fallout expansionen mellan mina matcher.
Kortfattat så kan man skapa en egen karaktär i NHL och sedan kan man via att spela bra matcher på nätet levla upp gubben till en bättre hockeyspelare. Skillnaden mot att spela vanliga matcher är att du är låst till din gubbe och under hela matchen bara använder din karaktär.

Du spelar oftast dina matcher tillsammans med ett lag som du och dina vänner skapat och med detta så blir man mera samspelta och börjar bygga upp olika former av uppspel och avslut. Man spelar mot andra likasinnade som har sitt eget lag och har samma målsättning som dig.
Egentligen kan man jämföra det med klaner eller en guild.


TeamDeathMatch och onlinespelande i stort som det utförts i tex Quake3, UnrealTournament eller Counter-Strike har varit enorma succér för PC-plattformen. Hela den genren och koncept har sedan PS3 och Xbox360 släpptes varit på glid till konsolerna tack vare deras utveckling av onlinespelandet och sättet man skapar kontakter och tillgänglighet på. Tillsammans med de rent ekonomiska anledningarna att utvecklare och utgivare drar in mera pengar på att släppa spel till konsoler än till PC.
Halo3, COD, Gears of War är spel som har tagit en stor den av den kaka som tidigare var tilldelad de tävlingsanpassade shooterspelen till PC.
Den känslan av samarbete, gemenskap och tävlingsinstinkt som präglat dessa shooterspel har EA lyckats fånga upp och konvertera till ett fungerade koncept i sportspel.

Detta är det första spelet i NHL serien som har denna feature och med tanke på den succé som NHL08 och NHL09 varit för EA sports så kommer det satsas rejält med cash för att se till att NHL10 utvecklar serien och konceptet med "Be A Pro" som EA kallar det ytterliggare.
De måste lägga ner ännu mera energi för att man ska kunna göra sin gubbe så unik som möjligt, vill jag ha tjeckhockeyfrillan med vita slingor och den löjligt fula klotformade Jofa hjälmen och 2 utslagna framtänder så ska jag kunna det. Stora muddar på skridskorna, och uppkavlade armar med en stor snus under läppen.
NHL10 är det spel jag ser fram imot mest under 2009 och med tanke på att det är uppföljare nummer20 till serien så kan man nog säga att jag är NHLbög eller att EA lyckats riktigt bra med sin NHLserie.