Hem Inlägg RSS Länkar


I love the bomb

Upplagd av Mr B kl. 01:30

Bethesda Softworks som utvecklat Fallout 3 har utvecklat spel sedan 1985 och är mest känd för sitt otroligt bra Home Alone till NES från 1991, eller möjligt att Elder Scrolls serien är mer känd...


Fallout 3


Människorna i Vault 1o1 har levt där i 200 år efter att världen förstörts av ett atomkrig mellan Kina och USA. Generationer föds och dör där. Ingen kommer in och ingen lämnar Vault 1o1. Du spelar en 19 åring som väcks av ett alarm om att din far lämnat valvet och att ledningen tror du har något att göra med hans flykt. Av rädsla för ditt eget liv och för att få svar på varför din far lämnat valvet så flyr även du ut till det ödelagda Washington DC som det ser ut åt 2277.

Han har levt i en bunkar hela sitt liv och har aldrig sett himlen, jag som spelare är van att alltid ha en linje i spelet jag befinner mig i, att veta vart jag ska gå.
Men där står man och för ett par minuter tittar ut över en värld som är enorm och horizonten har aldrig känts så långt borta.
Där känner man direkt att man är ett med karaktären man spelar.
Även i GTA så vet man vart man ska om man vill gå vidare i historien och få nya uppdrag. Man kliver av båten och får direkt skjuts till Romans lägenhet för nya direktiv. Tänk att istället få vakna upp i ett gatuhörn av Liberty City och inte veta vart man ska.

10 minuter senare har man snubblat in i an stad byggd runt en odetonerad atombomb och man hittar den röda tråden.
Spelet spelas i 1:a person men kan inte spelas som en shooter då man dör ganska omgående, utan det gäller att spela smart och använda sig av V.A.T.S som är ett system som baseras på AP där karaktären sikter och skjuter åt dig på din beställning till kostnad av din AP. Detta är också det mest underhållande sättet att skjuta folk på då det blir flyger kroppsdelar och annat i slow motion vid en lyckad kill.
Närstrid kan dock med fördel spelas som vanligt då svårigheten med att sikta blir mindre påtaglig.
Jag funderar på att PC spelare spelar i större utsträckning utan att använda sig av V.A.T.S vilket gör att man tappar en del av tanken bakom spelsättet.


V.A.T.S


Spelet drivs framåt av dialogerna med karaktärerna i spelet. Man har ofta flera olika alternativ om hur man vill hantera nya karaktärer. Beroende på hur man ställer frågor kan de vara tillmötesgående eller otrevliga. Hanterar man de på rätt sätt kan man slippa göra extrauppdrag åt dem för att få fram viktig information. Man har hela tiden sin karma att beakta. Man kan välja att göra val som gör att resten av befolkningen ser en med rädda ögon eller ser en som en hjälte.
Jag är ju något av en hjälte själv så jag försökte spela spelet på den goda sida. Om man bortser från staden jag sprängde upp med atombomben så var jag rätt snäll, trots mina ansträngningar så får jag ändå en avhyvling av karaktärens pappa när man väl hittar honom pga av den mindre incidenten med bomben.

Vilka uppdrag man får göra och kan göra påverkas också över vilka val man gör och vilken sida men väljer i spelet. Så för att klara alla uppdrag som spelat har att erbjuda måste man spela spelet minst 2 gånger då man genom sina val som god eller ond eliminerar potentiella uppdrag.

Grafiskt så står sig spelet väldigt bra. Givetvis är texturerna och detaljerna inte så genomarbetade som i tex Gears of War 2 eller något annat linjert spel så kände jag ändå att jag blev positivt överaskad av grafiken. Jag tycker att de filmer och bilder som finns av det inte riktigt ger rättvisa åt den stämning som ligger över Fallout 3 och att det grafisk står väldigt bra med tanke den omfattande världen. Brun är den färg som man tänker på första hand och spelet hade ändå mått bra av lite större användning av färger och nyanser.

Spelets styrka ligger i världen man befinner sig. Likt GTA IV och Liberty city så finns verkligen potentialen att släppa väldigt många expansions till spelet då det utspelar sig i en sådan omfattade värld. Det första extra paketet har redan släppts till xbox360 versionen då man får ytterliggare 5-6 timmar speltid. Jag tankade igår ned och påbörjade bonuspaketet som kommit. Då hade jag inte ha spelat Fallout på ett par veckor. Direkt kände jag en glädje och nyfikenhet av att veta mera. Och att spela som min stenhårde gubbe Wayne gjorde mig lite glad, jag hade helt klart saknat att vandra runt i ruinerna som var Washinton DC.



I min genomspelning har jag genomfört alla större sidouppdrag och skulle tippa att jag ändå bara sett 65% av världen Det är helt klart spelets styrka, man känslan är ändå att de kunde gjort spelet längre och tvingat spelaren utforska mera. Även om det är ett bra spel så vill jag inte kolla igenom alla småställen på kartan efter gömda saker om jag inte vet att det finns något att hitta eller något som driver mig att göra det.
Även om jag försökte spela det långsamt och göra sidouppdragen så hittade jag inte flera spännande vapen eller följeslagare förrän efter jag återvänt till spelet efter att ha avslutat det.

Hur bra är det?
Har precis spelat igenom Call of Duty 5 och där känner man inte att man vill klara nästa bana för att få se vad som väntar. Det blir mera som ett jobb att nu ska jag igenom den här jävla banan så jag kommer vidare men man njuter inte speciellt mycket. Jag kan minnas att jag upplevde samma sak mot slutet i GTA, det slutade vara roligt och blev ett jobb just därför att historien som spelet ville berätta inte fängslade mig samt att de uppdrag jag tvingades göra inte var tillräckligt bra gjorda.
I Fallout 3 vill man alltid få svar på de frågor som ställs och man tycker det är roligt även när man misslyckas.
Jag tycker spelet kliver in och placerar sig på listan över de bästa spelen jag spelat. Och jag är riktigt sugen på att spela om spelet och göra helt andra val än jag gjorde första gången för att se hur det påverkar de uppdrag jag får och de alternativ som då bjuds.

Betyg:

5 pixliga mario av 5


1 Response to "I love the bomb"

  1. Rawk Said,

    Ungjävel! Nu känns det ju som att jag inte har något annat val än att införskaffa och spela detta spel!