Hem Inlägg RSS Länkar


Jag, SuperPlay och dyslexi

Upplagd av Mr B kl. 15:52

SuperPlay heter en av de tidningar i Sverige som finns i handeln och har inriktning mot Tv-spel främst, med vissa inslag av datorspel. Den har funnits med väldigt länge och hette från alla första början Nintendo Magasinet. En tidning som många som växte upp under första halvan av 90 talet och ägde ett nintendo förmodligen läste. Nintendo Magasinet läste jag så enormt hårt att jag idag kan plocka upp valfri tidning och minnas mycket av innehållet ifrån när jag läste den som barn. Tex när de recenserade Zelda 3: Links awakening och helt lyriskt konstaterade att detta är det bästa spel som någonsin släppts. Skrevs för övrigt av Tobias Bjarneby som är chefsredaktör för tidningen Level idag.

Bjarneby finns även med i ett tidigt nummer av Nintendo Magasinet som en "PowerPlayer". Det var kids som ansåg sig vara bäst på Tv-spel och hade kanske klarat... lätt 15 spel. Då kunde man skicka in en bild på sig själv med en motivering om varför man var en "PowerPlayer". Var man med där, då var man the shit på skolgården.

Tidningen genomförde tidigare i år en designförändring och gick från en mera stilren stil till att ha en lite tuffare och smutsigare stil.

Vad som hände är att det numera är nästan omöjligt att läsa tidningen utan att få yrsel och varje nytt blad är ett steg närmare dyslexi. Det är precis som att något spytt i tidningen och man ska peta undan bitarna för att se vad som står...... försöker man läsa den på en buss kan den meningen få en än mera ordagrann betydelse.

Det mest positiva med förändring är väl att man kan läsa tidningen 10 gånger och fortfarande upptäcka någon nytt som man tidigare inte kunnat urskilja från resten av röran.

Röran som nu är SuperPlay.
Lägg märke till pilarna som indikerar åt vilken håll man ska gå i läsningen



.


0 Response to "Jag, SuperPlay och dyslexi"